Avslutar kvällens bloggning, som främst gick åt till att förbereda inför tidiga morgonens inlägg med att bli en smula sentimental:
T A C K till alla er som ställer upp utan att omedelbart tänka i banor hur det kan gynna er tillbaka. Trogna vänner och lojala människor kommer alltid längst, och jag vet rätt tydligt vilka det är som genuint är glada för våran skull som man alltid kan räkna med.
Tack, tack och åter tack för att ni finns- det stolta leende man bär i en i övrigt totalt slutkörd kropp är till stor del ett resultat av er goda vilja:
Nu ska det sovas, guten nacht (Imorn är man uppe i 10 timmars sömn under tre dygn, lovely)…
Sjukt va ni jobbar! Ska vi ta in på spa ikväll istället för att köra fest här? 🙂
Ja spa borde ni allt ta i stället med tanke på hur erat jobbande satt spår. En ligger och pratar med hinken i en källare och Micke ser inte så pigg ut han heller