ÅRSRESUMÉ 2010: Sista (?) delen av förra årets blandade minnen!

Förra året har för längesedan i våran bransch tidsrymd hunnit passera, men som en liten tribute och kul grej gör vi en RESUMÉ NI KAN LÄSA om spontana minnen kopplade till bilder från min telefon under säsongen.

Vi börjar närma oss slutet nu och efter lite påtryckningar från folk så kör vi vidare, finns eventuellt en del till om folket verkligen vill ha en… 😉

Dessa alla inlägg närmsta dagarna kommer hamna i VECKANS GRUS kategorin, så det blir en liten comeback för den lilla avdelningen som legat och sovit ett tag. Vi kör allt i en väldigt slumpad men dock alfabetisk ordning…

Då kör vi igång! Kom ihåg att varje inslag är “Å R E T S….”:

*****

…Rivstart på 402m dragrace:

Alla älskar när en dragrace-bil går på bakhjulen och man verkligen hör drivaxlar och knutkurs nästan skruvas ett halvt varv av allt vridmoment.

Denna start jag upplevde på Kjula Dragway förra året skulle dock stanna i minnet för alltid. Tänk er två potenta jänkare som både skjuter iväg på startlinjen, men för den ena går stjödhjulen av!

Det gjorde att den tvärt fick ett knyck rakt in i den andra bilen som också stod ”rakt upp”. Kort och gott fick han en 1.5 ton 50 år gammal missil rakt in i sig, och tvärstopp tog det inte utan blev lika stort tumult som ni kan tänka er- och i slutändan stod ingen av dom på hjulen alls!

(F*n vad jag ångrade att jag inte hade kameran på! Båda förarna klev ur sina bilar oskadda BTW.)

*****

…RX-7 vs Lamborghini Gallardo på bana =  1  – 0:

Att Lamborghini är en av världens främsta biltillverkare och som varumärke i sig otroligt framgångsrika är något man inte har problem att erkänna.

Men på KINNEKULLE 2010 när SUPRA CLUB SWEDEN dessutom hade besök av ett stort gäng exotiska sportbilar så blev det en riktig buffé för alla Japanska trackday-bilar!

Det kanske är orättvist att jämföra en ”trimmad” bil mot en som är från fabrik, men tycker nog prislappen som är uppemot tio gånger större för en Italiensk vildhäst/tjur eller en stilig Porsche från Stuttgart gör att det inte är pinsamt iaf.

Helt klart så visade alla de Japaner på plats denna vända att med driving skills och en välpreppad Japansk sportbil så äter man upp dessa bilar i miljonklassen utan problem.

Bästa bilden som fångade detta var när Cimmy med sin Superior singelturbo-konverterade RX-7 hade en rolig fight med en Lambo som aldrig såg annorlundare ut än på bilden i ordning på bilar… 😉

*****

…Spiderman som inte heter Peter Parker under masken:

Under den helgalna GATEBIL MANTORP helgen fick man se en hel del chockerande och underhållande saker i däcksröken som konstant yrde out at the track.

Under lördagen när det var party fick man se något helt annat dock, en Spiderman som glömt resten av dräkten hemma och hade ett rätt okonventionellt vapen med sig som han sprang runt med på camping-området?!

Det ryktas om att The amazing Gatebil-Spiderman har grekiskt ursprung och kör Nissan Skyline GT-R till vardags?! Om du har mera info om denna superhjälte så är det läge att kommentera nedan och berätta!

*****

…Smäll man gärna hade skippat, med falsk moralkaka på köpet:

På väg till flygplatsen när jag i December skulle åka bort till Dublin, Irland i familjeangelägenheter så fick man för första gången vara med om första riktiga smällen i en bil.

Är väl få av oss som aldrig kört av eller haft ett par stycken ”fender benders” inne i stan, men här gick det i rätt blygsam lunkande motorsvägsfart och smällen kändes ett bra tag.

Så vad är då moralkakan man lärde sig? Egentligen inte ett skit, allt var på pappret klockrent med avstånd, hastighet, förarens alerthet och dylikt. Men vad göra när bilen framför inte uppmärksammat en bärgare som står i filen utan att ha satt upp några varningsskyltar- och det smäller så han far ut och korsar motorvägen…?

Rätt scary, men man har verkligen inte saker i sina egna händer ibland. Så det var en humbling experience som amerikanerna säger. Lider däremot desto mer med er som varit med om värre saker när det smällt, kroppen blir verkligen fu*ked up när det tar stopp så plötsligt. Och inte är det så att vi har en sjukvård som får en känna sig tryggare inför det heller…

*****

…Superstage bravader som visar Japanska kraften före rörligheten:

När man oftast pratar om en nationell egen liten ”sport” för att mäta prestandan på bilar (Superstage) så tänker man knixiga GTi-bilar eller toklättade racefordon som med enkelhet klarar ribban för riktigt snabbt omkring <1.25 strecket.

Vi har sedan tidigare rekordet på Superstage med gatdäck när Gzons RX-7 FD3(R)S slog till med 1.24,9 för ett par år sedan.

En väldigt bra bedrift, men då med en modell som är klippt och skuren för denna typ av racing med sin 50/50 viktfördelning bl.a. Idag är kuriosa att Jonas från Finspång äger bilen, och den ska inte bli slöare…

Men! För detta år gick både våran TIME ATTACK BNR34 SKYLINE och ”nykomlingen” i MAJOR by Superior Imports regi Phantom Supran upp bland konorna på Emmaboda flygfält. Resultatet för två stycken tjocka grisar i sammanhanget?

För Skylinens del med Gzon bakom ratten härliga 1.21,7 och Robin inte mycket sämre än så med 1.22,1! Kan någon förklara för mig ifall det är mer avancerat än att: en balanserad setup och tillräckligt mycket mos under huven = snabb bil oavsett vad…? 😉

*****

…Största personliga bedrift:

Det är omöjligt att studsa in i bloggen, läsa ett par inlägg och se hur vi utmärker oss- men ändå på allvar tro att ödmjukhet är en av våra absolut största styrkor som företag.

Det gäller inte minst för mig personligen, som genom åren sett en hel del vissa skulle vara tvärnöjda med under lång tid framåt. Skippa det, ny dag imorn och det gamla ska värdigt läggas bakom sig.

Men något som betydde oerhört mycket för mig var genomförandet av vårat första riktiga årsmöte där mycket av det som varit uppriktigt utvärderades, och många nya målsättningar ritades upp.

Hade aldrig kunnat förvänta mig den respons jag fick inte bara av de eldsjälar som fanns på plats personligen, men även av folk runtomkring som läste våran SAMMANFATTNING AV MÖTET i efterhand. Det var kort och gott en riktig indikation över hur bra vi lyckats hittills, men att man via hårt arbete tillsammans kan uppnå väldigt mycket i framtiden.

Tack för den enorma moroten att inte bara fortsätta, utan skrota alla tidigare mål man satt och bedrifter man tyckt varit lyckosamma. Nu skrotar vi allt och börjar helt from scratch där vi tillsammans siktar mot stjärnorna! 😎

*****

…och det var allt vi hade tid för som programledaren brukar säga! Vi borde kunna klämma ut en sista nedbantad del av årsresumén till om folk verkligen vill;  men jag känner att det verkligen är dags att lägga 2K10 bakom oss nu och ägna varenda uns av energi som finns tillgänglig för att göra 2K11 till det överlägset bästa året hittills!

Kommentera mer än gärna nedan med allt om vad ni tycker om krönikan, saker man missat ta upp kanske? På återseende igen imorgon!